Författare: Christine

Att få och bibehålla en sund kroppsvikt handlar förstås om kost och motion. Om du är mycket överviktig och inte har den kunskap som krävs om kost, rekommenderar jag att du söker dig till vårdcentralens dietist, som kan hjälpa dig med en sund kosthållning som baseras på vetenskap istället för aktuella dieter.

Dietisten kan också troligtvis ge dig tips om motion och vill du få ut mer av din träning, kan du alltid kontakta en personlig tränare och/eller börja träna på gym. Det du dock bör vara medveten om är att om du har väldigt mycket övervikt, bör du alltid se över din kosthållning i första hand och därefter anpassa motionen efter din vikt och förmåga. Om du bara har lite övervikt och börjar motionera, kan du säkert bli av med de få extrakilona utan problem, men vid stor övervikt kan det vara skadligt att börja träna hårt i början. Det gäller som sagt att anpassa motionsformen efter dig själv.

Så kost och motion vid viktkontroll är A och O. Men, det finns en annan extremt viktig aspekt, som man inte talar om så mycket och det är den psykiska delen. Du som redan motionerar och vet en hel del om kost, men ändå inte lyckas gå ner i vikt, vad behöver du för att uppnå dina mål?

Många menar att överviktiga personer har dålig självdisciplin och att det är uppenbart att de äter för mycket och rör sig för lite. Men dålig självdisciplin är inte hela sanningen! Det finns ofta andra orsaker som ligger till grund för exempelvis tröstätning. Till exempel: Du vet så väl att du kan äta en liten bulle någon gång då och då, men istället för att stanna där, sätter du i dig alla bullar i påsen. Efteråt känner du svåra skuld- och skamkänslor. Du lovar dig själv att aldrig mer göra så igen, men redan nästa dag har du glömt ditt löfte. Du börjar äta i smyg och när du väl börjar, kan du inte sluta förrän allt är uppätet. Varför är det så svårt att låta bli?

Om du känner igen dig i ovanstående, är det kanske hög tid för dig att ta hjälp på det mentala planet! Att lära dig att bli medveten, inte bara om vad du faktiskt äter och dricker, utan också bli medveten om dina tankar och känslor. Genom att bli medveten om det, kan du börja förstå dig själv och du får också lära dig att styra dina tankar och känslor och därmed ta kontroll över både sinne och kropp.

I hypnoanalys och suggestionsterapi ger jag dig konkreta och praktiska tips om mat och motion om du behöver det och du får hemuppgifter som syftar till att öka din medvetenhet. Men framförallt jobbar vi med det undermedvetna där alla förändringar sker. När du befinner dig i hypnos är ditt kritiska tänkande lägre och du accepterar därför lättare de suggestioner jag ger dig. Du förändrar därmed ditt tankemönster och kommer att kunna kontrollera din vikt mycket enklare!

Hypnoanalys och suggestionsterapi hjälper dig att förändra dina tankar och känslor och därmed ditt ätbeteende. Du kommer ha mycket lättare att motstå onyttig mat och du kommer dessutom finna stor glädje i att sköta om din kropp genom rätt kost och motion.

För tre-fyra år sedan, började jag springa mer regelbundet, längre och oftare än jag någonsin gjort tidigare. Jag var långsam, men jag gjorde det mest för att bränna kalorier och gå ner i vikt och för det ändamålet är det ok med långsamt, men länge. Allt gick ganska bra och efter kanske två år, sprang jag äntligen min första mil. Jag fylldes av både stolthet och tacksamhet och jag var nog ganska nära en lyckotår.

Jag har tränat olika motionsformer i flera år, men aldrig så intensivt som löpning ändå är, så jag hade inte riktigt lyckats få de resultat som jag borde, med tanke på alla timmar jag ändå tränade varje vecka. När jag provade en träningsklocka med pulsband, insåg jag också att jag verkligen inte brände mycket kalorier på den mjukare träning jag utförde. Så löpningen blev väldigt lockande med tanke på hur många kcal man faktiskt bränner.

Jag fortsatte dock med regelbunden styrketräning för hela kroppen och mycket yoga och stretch. En perfekt blandning! Många löpare har dock en missuppfattning kring löpning att man inte behöver träna ben och rumpa efter som ”man får så mycket träning där ändå av löpningen”. Jag brukade alltid säga att det inte stämmer och att löpning egentligen är ganska ensidigt och man behöver träna rumpa och lår på alla möjliga sätt, för att bygga upp musklerna, så att man klarar av en så krävande motionsform som löpning ändå är. Det är säkert annorlunda för den som har löptränat sedan ungdomen; då har man förhoppningsvis byggt upp sin löparkropp ordentligt, men att börja löpträna i vuxen ålder med en hel del övervikt, kan faktiskt vara riktigt skadligt. Vilket också skulle visa sig…

Jag började löpträna oftare och började av någon märklig anledning prioritera bort styrketräning för underkroppen; jag gick in i samma fälla som många andra och dessutom fann jag inte tillräckligt med tid att stretcha grundligt längre. Det började smärta i området alldeles under baken, runt sittbenet på höger sida och jag började med att ignorera det och fortsatte envist att löpträna, utan att ta tag i problemet.

Smärtan blev värre och värre och det började stråla ner genom knäet och vaden. Men jag är som sagt envis, så jag fortsatte springa. Tills en dag när jag skulle fälla mig framåt med raka ben, som normalt sett inte är ett problem för mig, och jag hade så ont att jag började kallsvettas. Då som först gick det upp för mig att jag var tvungen att ta reda på vad det var och hur jag kunde åtgärda det.

Sagt och gjort, jag började söka på nätet och kom fram till att det kunde vara falsk ischias och det är bland annat när musklerna i sätet är överbelastade och väldigt spända. Samtidigt läste jag av en händelse långdistanslöparen Rune Larssons bok ”Löparglädje” och hittade då ett stycke där han skriver just om denna smärta och han kallar det ”intervallrumpa”. Vilket tydligen drabbar kvinnor oftare än män och beror på för svaga muskler i säte och baksida lår. ”Ha!” tänkte jag, då har jag ju haft rätt hela tiden, vilket ju hade varit bra om jag hållit fast vid det även i praktiken…

Så jag analyserade mitt senaste år och insåg som sagt att jag skippat både styrketräning och stretch, så orsaken till min smärta var klockren.

Det första jag gjorde det var att sluta springa. Jag sprang Stadsloppet i Norrköping i augusti 2016, sedan var det stopp. Jag återupptog styrketräning för underkroppen och la in flera yogapass i min träningsrutin igen. Dessutom gick jag ofta och regelbundet på massage, för att få hjälp på vägen. Av allt detta, var det mest yogan och ”vanlig” stretch som gjorde att smärtan slutligen upphörde, medan den styrketräning jag nu utför, ska få mig tillbaka till löpspåret igen. Någon vacker dag.

Jag började cykla och gå promenader istället för löpningen och någon gång där i maj 2017, kände jag mig helt rehabiliterad från min intervallrumpa!

Så här är mina råd till dig som erfar liknande smärta som jag beskrivit ovan.

1.Börja stretcha! Sitt 3–5 minuter i ett fåtal stretchövningar som är till för sätesmusklerna, höfterna och baksida lår.
2.När smärtan gått över eller i alla fall minskat, börja träna rumpa och lår och gör många olika sorters övningar, så att du kommer åt överallt.
3.Gå regelbundet på massage och gör det förebyggande.
4.Varva löpträningen med exempelvis stavgång, cykel och aerobics.

(Jag har inte börjat löpträna ännu, på grund av att jag pajade menisken och korsbandet i vänster knä, i ett försök att börja springa igen… Men det är en annan historia!)